Välkommen på retreat...

Från den sekund då du funnit dig själv genom att uppleva det du är förändras ingenting, ändå blir ingenting sig likt. Många mystiker har beskrivit detta i skrifter och tal under tusentals år. I stunden av erkännandet av dig själv existerar inte illusionernas slöjor längre. Du finner något som du alltid har varit och alltid kommer att vara.

Englagårds retreats handlar om dig och om din möjlighet till ditt andliga uppvaknande. Det handlar om att vara närvarande och uppleva livet och uttrycka det vi är. Men detta handlar inte om utveckling, det handlar snarare om att minimera tiden du upplever dina tankar och det så kallade "egot" för att istället medvetet uppleva verkligheten. Det vi också behöver är en medvetenhet om vad vi egentligen är och inte är. Detta har vi inte funnit i dagens stress. Vi finner det heller inte mellan raderna av skuld och dåligt samvete för olika situationer och relationer. Vi behöver stanna upp och vara med oss själva i musiken, i tystnaden, i skrattet och i kärleken för att finna vägen till det fred och den känsla som vi längtar efter.

Obs!! Under retreaten får de som vill det även hjälp med att bearbeta besvikelser från nuet och dåtiden.

 Vem lever du för egentligen? Har du glömt bort dig själv?

 Låt dig bli påmind!!  

Se vårt kalendarium för datum för våra retreats! 

För priser och mer information om våra retreats, kontakta oss!  

Sökandet är över, välkommen att bli en finnare!

  Här kan du läsa i gästboken om retreatdeltagarnas egna upplevelser!!!

Kennets brev:

Hej!

Jag kände att jag ville skriva lite om de förändringar jag upplevt i mitt liv sedan retreaten på Englagård i början av december.

Framförallt så har jag lyckats var mycket gladare mer närvarande och vågat föra fram min syn på livet som endast en enhet och tiden som ett evigt nu.

På jobbet ler många fler mot mig för att jag hela tiden ler mot dem antar jag. På måndagen efter retreaten kom jag direkt till en arbetsplatsträff där det som vanligt avhandlades hur svårt och eländigt allting är.

När jag leende kom in genom dörren frågade någon vad jag hade för åsikt om hur vårt arbete kunde underlättas så sa jag: - Jag tror att vi skulle vinna mycket på att inleda varje dag med meditation och kramar och en förståelse för att det vi sysslar med egentligen är en illusion.

Det var väl inte många som direkt höll med i ord men energierna i rummet påverkades påtagligt. Sedan den dagen har jag haft ett antal djupa och intressanta diskussioner med mina kollegor. På mitt senaste medarbetarsamtal tog min chef upp den märkvärdiga förändring som jag genomgått sedan i början av december.
Jag hänvisade tveklöst till retreaten som den största faktorn till min förändring och min chef undrade då spontant om man inte kunde skicka hela avdelningen på retreat. Jag tyckte det var en bra idé men tror inte att han menade det bokstavligen (ännu!).

Därefter frågade han om jag var villig att avsätta lite tid för att berätta om min retreat på vår kommande tillsynsplanering vilket jag naturligtvis vill (det är härligt att dela med sig).

Jag har också läst om ett par böcker av Neale Donald Walsch och håller just på med Eckart Tolles Power of now.
Orden i böckerna är sannare än någonsin och hela jag bubblar av lycka när jag läser på tåget till och från jobbet. Visst tittar folk när glädjetårarna plötsligt rinner utmed kinderna men det bjuder vi så gärna på.

Har också bättre förstått dikter som jag själv skrivit för länge sedan då jag uppenbarligen upplevt korta stunder av kontakt med varandet, gud, ettheten eller what ever.

Jag har förstått att varandet i nuet faktiskt är möjligt även om man arbetar heltid och har fyra barn. Det är lätt att
tro (läs, jag själv har trott) att andligt sökande förutsätter ekonomiskt oberoende och obegränsat med tid men det blir allt tydligare för mig att vem som helst kan finna nuets kraft om man bara slutar att flytta det framför sig.

Det går alldeles utmärkt att uppleva nuet/enheten/stillheten på tåget i köer eller till och med mitt uppe i intellektuella processer eller i barnens larm. Vägen till uppvaknande är alltså öppen för alla som lyckas tysta det brus som sinnet och hjärtat oftast är sysselsatt med. Den insikten har inneburit en oerhörd glädje för mig och jag slutar successivt att flytta fram mina andliga ambitioner tills jag gjort det och det eller tills barnen flyttat, tills pensionen eller andra inbillade tillfällen då allt kommer att "falla på plats". Allt är redan på plats vilket jag nu kan uppleva oftare och oftare även om jag fortfarande ofta är vilse i identifikationen av mig själv som mitt intellekt och det jag gör.

Tänkte jag skulle dela med mig med att par av de dikter som jag känner starkast hänger ihop med det jag upplevde på Englagård och som jag nu upplever allt oftare i min vardag. Ni får gärna använda dikterna på det sätt ni finner för gott.
Dikterna ligger som bilaga längre ned på denna sida.

Hjärtinnerliga och kärleksfulla hälsningar
Kenneth Kallin

Sänd gärna Kenneth ett mail om du har några frågor till honom: familjen.kallin@tiscali.se

Noel Hougen

A thousand lives of searching, a thousand lives of silent prayers.
Come´and join me in the space where the love is burning forever.
 I am yours, waiting with this heart so warm
that the sun itself is searching for some shade.
 Please let yourself live from your heart.
I beg you to scarify your fears and your worries
for a greater force - love!

 -Satyam

Klicka här för mer information om våra tidigare retreats m.m.

DIKTER AV KENNETH KALLIN:

Jag längtar hem*

Dörren bakom mig stängs

så ser jag åter ut över fältet

Vinden blåser

små flingor av snö

till drivor längs min väg

Långt borta flämtar svagt ett ljus

jag går mot ljuset för jag vet,

att där ljuset är där är jag hemma

Nålar av is biter i min unga hy

tårar trillar av ilska, av rädsla

Under smärtan känns där ändå glädje

det är söndag

Hemma finns mor och rykande choklad

sittande på stolen vid den öppna ugnsluckan

kommer mina frusna kinder att gnuggas varma

När smärtan är borta

kryper jag upp till far där han ligger med sin tidning

han kallar mig tuffing tar mina händer och så flyger jag på hans fötter

Så tänker jag ofta på livet

hur kallt fältet än blir

kan jag vara trygg för jag vet att därborta

vid det svaga ljuset

vid fältets slut

Väntar de jag älskar med värme och rykande choklad

*Fånga kraften*

När du förlorat ljuset och vandrar i det mörka.
 
Minns då, att i de svarta hålen finns också

den största kraften.
 

Ta den, gå vidare och känn värmen

från det ljus som omger dig.

* *

*                          *

* *

*    Fånga tiden*

 
Ensam med ett ljus i mörkret i vila utan intryck.

Då ser jag vad jag redan borde sett.

Då förstår jag vad jag trodde jag förstått.

Då hör jag sedan länge sagda ord.

Då känner jag en beröring ifrån förut.

Sakta vinner jag tillbaks det,

de för många intrycken berövat mig.

Jag sveps in i nuet och tar emot den

tid som kunde gått förlorad.

 

 

*Kretsloppet*

 
Lite i taget växer människan

Klamrar sig fast, för att;

kasta sig ut igen

Söker, för att;

vinna klarhet

Lär in, för att;

lära ut

 
Och, lite i taget växer människan

Blir rädd, för att;

samla mod

Lider, för att;

kunna le igen

Sörjer, för att;

hitta styrkan

 
Och, lite i taget växer människan

Samlar kärlek, för att;

ge den åter

Samlar saker, för att;

lämna vidare

Älskar, för att;

bevara livet


Och, lite i taget växer människan

Vördar de som gått, för att;

komma vidare

Respekterar de nya, för att,

de förtjänar det

Summerar livet, för att;

våga lämna det

 
Och, lite i taget blir cirkeln hel

Människan ligger ned, för att;

möta döden

*Självtillit*

Lyktan lyser svagt

den stig jag vandrar

Mörka skuggor faller in i svarta

och sinnet höljs i dunkel

Svårt så svårt att lämna

men hem är redan borta

Vilsna fötter söker finna rätt

vinden sliter, redan sargad kropp

Utan sinnen blir intryck utan mening

 tanken vänder in mot själen

Vinden mojnar, mörkret lättar,

stegen hittar lätt sin plats

Solen skänker styrkan åter

hem, det är den stig jag vandrar
 

*Strimmor utav ljus *


Plötsligt ser jag dem

strimmorna utav ljus

i vardagens gråa hörn

plötsligt ser jag att de är många

de dansar sveper fram och tillbaka,

kommer och går,

men finns där hela tiden


hunden som slickar mitt ansikte

i eftermiddagens slummer


fötterna som sparkar

i magen på min fru


maten som finns där

på bordet

även denna dag


den gnistrande snön

på den stjärnklara ängen


plötsligt ser jag

att det finns strimmor utav ljus

i vardagens gråa hörn

 
plötsligt ser jag att de är många

och att strimmorna är skuggor

badande i livets ljus

*Om tårar*

* *Fällda tårar bränner

mot kinderna

 
Tårar som aldrig fälls

bränner i själen

 

                                                               

*Lurad*

 Jag gäckar fortfarande

den makt som kallas vanans

Det har liksom blivit en vana

Hoppsan!

*
*

*Se framåt*

 Gråt inte över

det vana som du lämnar

utan gläds åt

det väntande okända


Lyssna till bruset

från den glädje som har varit

men blicka framåt

och finn öppningar för nya skratt

 
Balansen är i nuet

fåfängt klamrande det gamla

hindrar allt det nya

 

*Nuet i evigheten*

 
Längtan lyser klar i

kristaller av vatten

 
Ramar faller livlöst till marken

och vittnar stumt om det gränslösa


Det är för längesedan tyst

och ändå

hörs tydligt bruset från hav

som höjs och sänks i tystnad

 
Dammluckor krossas

och floder av förflutet

flyter fritt


Ur ett komplicerat rotsystem

föds det nya fram

ur tidigare nytt


Existensen pulserar

och det står nu klart

att allt som någonsin förevarit

har hänt, just nu


När nuen staplas på varandra

föds evighet och fruktan

om man lever ett nu i taget

utan fruktan

så blir livet till en evighet